|
|
Khrimian Hayrik
Bland alla namn som är förknippade med den armeniska nationens tankeuppvaknande finns ett namn som dominerar över alla andra och det är namnet på en stor troende man som var lika storartad även i praktiken och hette Mégérditch Khrimian, en man som skulle bli känd som katolikos Khrimian Hayrik och med all rätt har fått status som landsfader för armenierna. 171
Den outtröttliga aposteln för fosterlandskärlek, som Sarkissian har beskrivit honom som en blandning av en rad stora personligheter så som Bousset 172, påven Pius IV och Garibaldi, föddes 1820 i staden Van. Hans första resa till Etchmiadzin, armeniernas nationella institution, lämnade ett stort intryck på hans själ och tankar. Han utbildade sig först till lärare och sedan till präst. Han bodde i olika armeniska församlingar, bl.a. i Konstantinopel, Jerusalem, Kilikien och klostret i Sis och publicerade berättelser om sina resor till Etchmiadzin och Jerusalem. Vid sin hemkomst till Van år 1854 tog han med sig en tryckerimaskin och började år 1856 publicera tidskriften Vaspourakans örn i vilken han återupplivade Armeniens historia. När han nådde ämbetet som ledare för Ter Varag ägnade han sig omedelbart åt kampen mot okunnighet och arrogans bland kyrkans ledare. Snart fick han ansvaret för ännu ett kloster, nämligen Ter Sourp Karapet i närheten av Moush, där han grundade en ny tidskrift vid namnet Tarons Örn.
Precis som Vardanian har påpekat var Khrimian en annan Alishan med den skillnaden att Khrimian befann sig i sitt hemland och därmed hade kontakt med den sorgliga situationen där. Hans skrifter var fosterlandets enda, de enda medierna vilka, samtidigt som de fällde tårar över fäderneslandets ödeläggelse, manade den nya generationen till kamp.
När han 1869 utsågs till armeniernas biskop i Konstantinopel ägnade han sig ständigt åt att försvara rättigheterna för de östliga provinsernas armenier vilka levde under förtryck och otrygghet. Snart tvingades han att lämna biskopämbetet i Konstantinopel på grund av den ottomanska regeringens fientlighet och samtidigt som armeniska adelsmän vid Medelhavskusten och Konstantinopel vilka var marionetter åt det ottomanska etablissemanget saboterade för honom. 173 1878 valdes han till ledare för den armeniska delegationen till kongressen i Berlin. Vid hemkomsten till Västarmenien slog han sig ned i födelsestaden Van. År 1889 skickades han av den ottomanska regeringen i exil till Jerusalem och valdes 1892 till det armeniska folkets katolikos och ledde den armeniska nationen under de fruktansvärda händelserna under åren 1895-1896 och sedan den tsarryska regeringens reaktion under 1900-1905.
Khrimian Hayrik har med sitt arbete, sina verk och skrifter varit symbolen för den armeniska nationens känslor. H. Lynch skriver det följande om honom: "När Ter Varags präst kastade sin sten i armeniernas dåtida stilla vatten fick han först endast en reflektion bland armenierna utanför gränserna för deras fädernesland. Men ringarna som har satts i rörelse i detta land har sedan dess varit aldrig stilla och ingen vet om de någonsin kommer att träffa hoppets stränder eller förtvivlans. Om det hittills har funnits en rätt väg så är det utan tvekan den som han har följt, vilken har fört honom till en hjältestatus och det har aldrig funnits några renare och ädlare känslor än hans. Hans mål var upphöjningen av armenierna och förberedandet av dem för övergången till en ny era vilken han redan hade förutspått. Denna era skulle onekligen börja med uppvaknandet av de nationella känslorna bland förtryckta nationer och genom närheten till inflytandet från nya idéer från västvärlden. Han såg den olyckliga och förtvivlade situationen i det ottomanska imperiet och visste också att den tsarryska regeringens hårdhänta policy ej passar med själen och tankarna hos ett hårt individtroende folk som armenierna vilka är i direkt kontakt med västvärlden. Han visste att armenierna som har en lång historia bakom sig, för att skapa ett varaktigt framsteg och utveckling, måste grunda sitt nationella vetande och sin medvetenhet på sina gamla kunskaper." 174
Khrimian Hayriks arbete för förstärkandet av armeniernas nationella känslor hade en avgörande roll i den armeniska nationens uppvaknande. Detta var en av egenskaperna hos storheter som han då när dessa kommer underfund med att de besitter ett högre ideal och tanke så försöker de att förmedla den till, inte bara sitt folk, utan till hela världen.
|
|
|
